Nu har det varit lång paus här, men det finns alltid hopp om fortsättning.
Slutet av 2013 präglades av en Japanturé med min kör, Svanholm Singers, då vi under 4 veckor avverkade 12 konserter över hela södra japan. Träningsmässigt blev det en del lugn löpning, lite intervaller, en hel del simning (alla japanska hotell verkar ha swimmingpool) och en handfull gymbesök. Simningen var rolig - jag kunde ganska lätt avverka 2.5 kilometer i poolen, vilket också är skönt för axlarna.
Nu efter jul har jag fortsatt med den progressiva styrketräningen. Olympiska ryck är återigen en del av den vanliga rutinen och det blir ofta träningspass med kombinationen ryck, knäböj och axelpress. Rörligheten i bottenläget är definitivt bättre och jag känner mig ganska bekväm att knäböja 40 kg på raka armar, med rumpan nästan hela vägen ner till golvet.
I övrigt har jag släppt på mycket av vikterna och började året lugnt:
knäböj på 60,
bänkpress på 50 och
marklyft på 90 kg.
Därifrån har jag kört ett stenhårt 5x5-program och lagt på lite vikter. Den senaste veckan bjöd således på
Knäböj 85
Bänkpress 72.5
Marklyft 115
Samtidigt slåss jag med vaderna och fötterna - efter japanresan började fötterna säcka ihop på riktigt och det senaste halvårets projekt att ständigt gå i vivobarefoot-skor börjar kräva sitt pris. Det är helt och hållet mitt fel, då alla återförsäljare och instruktionsvideos på youtube ständigt understryker vikten av flexibilitet i vaderna - något jag totalt saknar. Ett enkelt test om man är redo för barfotaskor är djupa knäböj på platt mark (jag kan bara knäböja i skor med klack) eller att sitta på en stol framför en vägg med stortå och knäskål mot väggen, för att sedan lyfta på stortån utan att röra på resten av foten. Jag kan inget av dem.
Detta gör att vaderna överbelastas och drar i hälsenan vilket börjar ge smärta som i värsta fall blir en hälsporre. Sjukgymnast är bokad till nästa vecka och ett hårt stretchprogram är påbörjat. Det gör bara så förjävla ont att stretcha vaderna.
