Fredagspumpen

Fredagen kommer med träning igen. Jag tänkte mig köra ett ganska Starting strength fokuserat upplägg ett tag framöver. Men jag vet inte om jag vill pusha maxvikterna så mycket till.

Dagen till ära bjöd i alla fall på Styrkevändningar med ett max på 3x65 kg, knäböj med 20x50 kg och 5 x 90 kg, OHP på 3x5x40 kg samt det gamla vanliga: pull ups, dragon flags och 3 km löpning i barfotaskor.

Jag tänkte lägga upp en bild på min ganska odeffade mage, just för att belysa att det är en "lagom tjock" Simon som är målet. Men lyckligtvis hittade jag en artikel om just detta som träffade rätt på min filosofi.

Så till alla stackare som jagar <5% kroppsfett, spana in
 http://www.boredpanda.com/truth-behind-transformation-photo/

En veckas semester

Nu har jag och Nisse levt som grisar i en dryg vecka. Sommarspex på Kiviks marknad i 4 dagar följdes av pardans på Vejby ängar. Resan fortsatte till Båstad, vidare till Jönköping, Nässjö och Halmstad för tre utekvällar i rad. Måndagen kom med efterlängtad träning.

Fotkultur i Malmö bjuder in till löpträning på Måndagar kl 18 så vi sprang en kort runda på 2 km med olika stopp för teknikträning. Jämfotahopp i 180 bpm är en grundövning för rätt löpkadens, det gick också att spränga in 4 jämfotahopp mitt i löpningen för att få hög hållning. Vidare blev det bakåtkickar för att aktivera baksida lår i löpsteget och tå-yoga för flexibilitet i foten.

Utöver detta körde jag axelpress bakom nacken, sidolyft med hantel, bänkpress och pull-ups. Axlarna ska få lite form och den gamla smärtan i främre deltamuskeln borde gå att korrigera genom att bygga ut den laterala delen.

Idag blev det två varv runt pildamsparken (tot 3 km) i barfotaskorna, knäböj, marklyft, rodd, rodd för baksida axlar och hyperextentioner.

Allt tar mindre än en timma och hela passet får plats på en lunchrast, sen är det bara att fylla på med advokado, frukt och keso.

Spexvecka

Helgen förflöt med goda vänner och lite vila efter vandringen. Jag har också sprungit lite i mina vivos.
I fredags avnjöt jag en 1.5 km löptur runt Pildamsparken i Malmö - runt själva vattnet är det rätt exakt 1500 meter. Det kändes fortfarande lite i fotknölarna efter vandring och en löptur med fivefingers dagen innan.

Trots att risken med att chocka fötterna är stor gav jag mig på en tur igår igen, runt pildammarna, ner på gymmet för barfotaknäböj och bänkpress, och vidare mot Lidl för att köpa frukt. Det blev totalt 3 km och det kändes perfekt i fötterna. Tyngdpunkten börjar hamna mitt under framfoten och ingen knöl kändes överbelastad. Som tack för detta blev det mäktig träningsvärk i vader och fot när jag vaknade idag - jag tar det som uppmuntran och planerar nästa tur imorgon igen. Då tror jag fokus blir på att hålla ner hastigheten och ta snabbare steg. Det är så lätt att flyga fram när man står på tårna och så fort jag ser en löpare måste jag springa förbi dem - vilket troligtvis är ett bra recept på överbelastning och inflammation.

Kroppen lever för tillfället på keso, havregryn, frukt och öl. Det känns bra.

Vivobarefoot och min egen historia

Man kan ju undra varför jag lägger ytterligare 1000 kr på ett par nya skor, av allt som finns här i världen. Så det tänkte jag ta och berätta.

För drygt 10 år sedan började jag träna. Bokstavligt talat – innan dess hade jag aldrig ansträngt mig för att på något sätt förbättra en fysisk prestation. Gympan var mest rolig när vi lekte hinderbana eller jag fick stå i mål. I åttonde klass insåg jag att min vikt var, och skulle bli ett ännu större, problem för mig och började således träna fotboll. Det var inte så svårt att hänga på när alla vänner ändå var där. Jag köpte ett par fotbollsskor för inomhusbruk. Där börjar väl historien.

Faktum är att skorna har följt med mig sen dess. Sen jag vägde 85 kg  och började springa (inomhus) för första gången, upp genom resten av högstadiets gympalektioner; gymnasiets gym, löpband och enstaka capoeiraträningar på betonggolv; och även mina fem universitetsår på gerdahallens styrkegympapass, intervallöpningar och löpbandssessioner. Vid sidan av detta har jag sedan gymnasiet ägnat mig åt just capoeria och karate. Vad skorna och kampsporten gemensamt har lärt mig är en sak – att akta mig för att landa för hårt på hälen. När vi springer barfota i dojon får man landa på sidan eller fronten av foten för att inte klampa como elefante. Likaså måste man lägga rätt mycket vikt på tårna i tunna fotbollsskor – de är inte gjorda för att stå tungt på hälen, dessutom blir man mindre explosiv så fort hälen går i golvet - ”Upp på tårna nu grabbar!” har väl alla tränare skrikit?

Tio års användning har lämnat sina spår på mina gamla Kelmeskor. Men inte på sulan. Den är fortfarande mönstrad och knappt sliten alls i hälen. Jämfört med mina mjuka inomhussandaler som jag har använt ett år på jobbet ser gympadojorna splitternya ut i sulan, samtidigt som korksandalerna är redo att sulas om.

Därför köper jag konceptet med barfotaskor med hull och hår. Tänk om jag hade kunnat överföra samma löpteknik jag använt inomhus till min utomhuslöpning, om gympadojorna aldrig blev nerslitna och jag kunde springa como gato, não como elefante även utomhus. Gummit på dina joggingskor håller enligt många tillverkare bara 2-3 år, och livslängden på ett par adidas är väl 150 mil på sin höjd om det blir lite asfalt och terränglöpning. Men ditt knäbrosk kan du inte byta ut vartannat år. Så sliter du ner ett par Converse tills de suger upp vatten har du antagligen gjort något liknande med dina leder.

Sammanfattningsvis har jag själv genom eftertanke och multisportande nått fram till samma slutsats som Christoffer Mcdougall och grabbarna på Fotkultur i Malmö – ett par bra skor går inte sönder efter 2-5 år, och gör de det är det antagligen fel på min gång- eller löpteknik. Så nu vänder jag mig med senaste trenden; bränner 1000 spänn på ett par bra gympadojor med ultratunn sula och hoppas att de ska hålla minst 10 år. Denna gång för både inomhusbruk och halvmaraton.

Fotbollsskor med tunn sula (10 år), sandaler (1 år), Vivobarefoot (nya)

Vandring i Jämtland

Vandringen i Jämtlandsfjällen gick utmärkt, vi klarade oss torra och hela genom alla 60 km. Däremot fick jag  omvärdera hur snabbt allt går där uppe.
I högmod trodde jag att en dag räcker till minst 3-4 mil - och det kanske det gör - men inte första gången.
Vi tog oss mellan 13-16 km varje dag och avslutade med bastu och lite käk med kort datum som gick för halva priset. Tyvärr blev det ingen öl även om jag lite smått önskade det.

Bästa grejerna:
- Kängor med goretex som faktiskt höll tätt genom träsken
- Dressman-strumpor + 20 den nylon höll svalt och torrt om fötterna
- Vindjacka + t-shirt i merinoull höll vind, mygg och svett borta

Sämsta grejerna
- Jag råkade ta med 5 extra kalsonger
- T-shirt i syntet som blev oanvänd
- Bomullsshorts som inte användes - det är för mycket ris och kvistar vid stigen för kortbyxor

Saknade
- Fleecetröjan som jag lämnade hemma - dum idé
- Skaljackan som lämnades hemme - regnjackan tog mindre plats, men den blev svettig
- Tunna handskar när det blåser och rengar.

Nästa gång blir det ännu bättre!