Triggad av osmakliga youtube-annonser och andra oegentligheter kommer här en träningsmoral-tirad lagom till onsdagskaffet.
Efter 5 år på Gerdahallen i Lund började jag i Malmö där min goda vän Christian så småningom försökte lära mig tyngdlyftning i sovietkällaren under SUS. Genom att faktiskt räkna hur mycket skrot jag lyfter, hela tiden försöka öka vikten men aldrig lyfta mer än vad jag med säkerhet klarar har jag hittat sann glädje i träningen. Ett driv som får mig att vilja pressa mig och även får mig att vilja vila ordentligt. Det handlar för mig om att etablera vanor som kommer ge ökad livskvalité nu och resten av livet, samtidigt som det ger ökad glädje i vardagen. Jag är inte felfri ännu - mina vader är förstörda av 20-års dåliga gångvanor, min axel är förstörd av högstadiets oförsiktiga bänkpressande och min mage hänger fortfarande över byxkanten sen min barndoms fetma.
Men nu är jag lagom tjock, springer en halvmara på under 2 h och kan simma 3 km fristil utan att stanna vilket är värt nånting för mig.
Priset för framgång är struktur och lite tunga lyft, till exempel marklyft, där jag idag tog 5x5x120 kg, med 90 sekunders vila mellan set. Det tar 20 minuter inklusive uppvärmning.
Om någon är intresserad av tung styrketräning och dess effekt på kroppen finns mycket lättillgängling (men kvalitativ) information på två av mina favoritsidor för träning:
http://www.styrkelabbet.se/
http://syattfitness.com/category/week-in-review/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar