Igår tog jag ett steg tillbaka i mitt barfotaexperiment och köpte ett par ecco-sneakers. Det började helt enkelt kännas lite dumt att gå runt överallt i kängor och gympaskor. Fötterna känns okej nu, fast långa promenader (söndagen bjöd på 11 km totalt) ger ganska stela vrister. Detta är inget jag har märkt tidigare i mitt liv. Jag kanske bara är mer uppmärksam och rörlig i fötterna efter 6 månader i barfotaskor.
Genom att gå tillbaka till stötdämpade promenadskor ca 4 dagar i veckan kan jag nog fortsätta utvecklas utan skaderisk. Om jag ska springa i konventionella löparskor har jag inte bestämt än. Det känns alltid bra att springa barfota - det är promenaderna som är problemet.
På gymmet har det gått lite framåt även om jag träffat taket i årets första träningscykel. Förra veckans marklyft blev ett misslyckande, där jag bara klarade 2x4x130 kilo, varefter jag fick sänka vikten. Däremot är 2x10x100 kg i marklyft inte dumt. Ej heller knäböj 4x5x90 +1x8x90 kg. Nu måste jag ta fram en plan för fortsatt utveckling så att jag inte maxar alla stora lyft på samma vecka. 5x5 blir riktigt tungt efter en månads progression, och det går inte att öka i allt samtidigt.
Det är väl livets förbannelse. Man vill vara bäst på allt, alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar